Kring sjön Sommens sydspets växte mycket tidigt en gårdsbebyggelse upp. Marken var bördig och i skogen och sjöarna fanns det gott om vilt och fisk. Försörjningsmöjligheterna var goda. Befolkningen ökade. På den gamla offerplatsen, ordet ”vi” betyder offerplats, uppfördes under 1100-talet troligen den första träkyrkan. Det antas vara på samma plats som den idag befintliga kyrkan. Befolkningen i ett tämligen stort geografiskt område sökte sig efter hand till denna kyrka och bildade en socken.
Norra Vi socken finns omnämnd i urkunder första gången 1337. År 1571 beräknar statistiker, att socknen hade 235 invånare. Tre stora gårdar fanns det vid denna tid. Det var Vi, som 1638 bytte namn till Ribbingshov, Sjövik och Svana. Dessa gårdar ägdes av adelsfamiljer, som dock inte bodde permanent på platserna. Övriga ca 30-talet gårdar ägdes i hög utsträckning av ovannämnda gårdars ägare. Ett mindre antal ägdes av bönder och kronan.
Ägarna till Ribbingshov har genom århundradena varit de största jordägarna och därmed också de mest tongivande. Herrgårdens placering har inte alltid varit på den udde, där corps de logiet idag är beläget. Före 1638 fanns den då ganska enkla mangårdsbyggnaden uppbyggd vid nuvarande östra kyrkogårdsmuren. Den byggnad som under 1600-talet uppfördes för Märta Ribbing och under sekelskiftet 1600-1700 ombyggdes av Axel von Schaar fick i stort sitt nuvarande yttre utseende vid en ombyggnad i början av 1800-talet.
Prästlängden i Norra Vi kyrka börjar på 1400-talet med herr Ake eller Åke. Det troliga är att gården Vi upplät mark både till kyrka och prästbostad. Prästgårdens placering antas ha varit densamma genom århundradena. Den nuvarande mangårdsbyggnaden uppfördes 1860.
På 1700-talet sköt torputbyggnaden fart och på 1800-talet tillkom backstugorna. Jordbruket var den i princip allenarådande verksamheten i bygden. Befolkningen var i stort självförsörjande. Man ”exporterade” smör och nötdjur. Norra Vis befolkningsmässiga höjdpunkt inträffade under andra halvan av 1860-talet. Invånarantalet var då ca 1100 personer. Antalet brukade gårdar vid mitten av 1800-talet var ca 60 och antalet torp och backstugor ca 120.
Under andra halvan av 1800-talet svepte förändringens vind in över Sverige och också Norra Vi. Nya jordbruksmetoder spreds sig i landet. Maskinerna på åkrarna ersatte människor. Det blev ett överskott på arbetskraft. Människorna vandrade in mot städernas industrier, utvandrade till Nordamerika eller arbetade i den alltmer betydelsefulla skogen. Norra Vis jordbruksbyggd med små orationella åkerlappar fick allt svårare att hävda sig. Torp och backstugor ödelades. Gårdar slogs samman och allt färre människor sysselsatte sig i jordbruket.
Den negativa befolkningsutvecklingen fortsatte under 1900-talet. 1952 var den ekonomiska situationen den att kommunen Norra Vi inte kunde svara för den samhällsservice som lag och förordning krävde. Norra Vi kommun upphörde och gick upp i Ydre kommun. Befolkningen var då ca 700 personer.
Under 1900-talets första hälft växte fyra ”tätorter” fram: kyrkbyn, Visskvarn, Tullerum och Ådala., dit bland annat en del av socknens tidigare torpare flyttade in. Den negativa befolkningstillväxten fortsatte dock under andra hälften av 1900-talet för att vid sekelskiftet vara nere i ca 235 personer. En annan trend hade dock gjort sig gällande från mitten av 1900-talet. Till de gamla torpen flyttade fritidsfolket och i Tullerum byggdes två fritidsområden med bebyggelse i sluttningen mot Sommen. Med fritidsfolket har den gamla socknen idag 700-800 invånare.
Med sitt fantastiska läge vid sjön Sommens sydspets, sin särpräglade natur och välordnade sociala struktur är Norra Vi idag en attraktiv plats för både turism och fritidsboende.
